Vad betyder horunge

Om du arbetar med design eller webbutveckling har du säkert stött på ordet "horunge". Det låter konstigt, men de är faktiskt en typografisk term som beskriver ett verkligt problem när text läggs ut på en sida. Sedan 1823 har designers använt ordet, men idag diskuterar många om det är rätt term att använda. Vi ska utforska vad horunge betyder, varför det är problematiskt och hur du löser problemet i ditt arbete.

Horunge i typografi så uppstår problemet

En horunge är en ensam textrad som hamnar på fel plats. Den sitter oftast överst eller nederst på en sida, helt skild från resten av sitt stycke. Tänk dig att du skriver ett långt stycke som slutar med bara ett enda ord på nästa sida. Det ordet är en horunge. Det ser oprofessionellt ut och bryter läsflödet.

Det finns två typer. En orphan är den sista raden i ett stycke som hamnar överst på en ny sida helt ensam. En widow är den första raden i ett stycke som sitter längst ner på föregående sida. Båda är lika irriterande för ögat (och för typografen som får fixa det).

Här är ett konkret exempel: Du designar en broschyr. Ett långt stycke om företagets historia slutar med bara ordet "framgång" överst på nästa sida. Läsaren blir förvirrad. Varför ligger det ordet där? Det känns slappat och amatörmässigt, även om resten av designen är fantastisk.

Varför designers byter till ordet "ensamrad"

"Horunge" är en udda term. Ordet är starkt och har negativa associationer som ingenting med typografi att göra. Det är därför många tycker det är dags att välja något annat. Språkrådet rekommenderar istället ordet "ensamrad" det är neutralt, tydligt och alla förstår vad det betyder.

"Ensamrad" säger precis vad problemet är: en rad som står helt ensam. Ingen förvirring. Ingen risk att bli misförstådd. Moderna designverktyg börjar redan att byta terminologi. Adobe och andra program använder allt oftare "ensamrad" i sina instruktioner och menyer.

Det är en trend som växer. Ju fler designers som använder rätt term, desto mer accepterad blir den. Om du är nybörjare är de smartaste att börja med "ensamrad" från dag ett. Du ser mer professionell ut och undviker att någon frågar varför du använder ett så konstigt ord.

Praktiska knep för att slippa ensamrader

Nu till det viktiga: hur fixar du problemet? Det finns flera metoder som faktiskt fungerar bra.

• Justera radbrytningarna. Lägg in en manuell radbrytning innan problemraden. Du kan flytta orden så att minst två rader hamnar tillsammans.
• Ändra typsnittstorlek. Gör texten något mindre eller större. Ofta räcker det att typsnitt krymper eller växer några pixlar för att rader skiftar plats.
• Använd verktygens inställningar. InDesign, Word och andra program har en funktion som heter "widow and orphan control". Den förhindrar automatiskt ensamrader.
• Redigera texten. Ta bort några ord eller lägg till några. Lite omformulering löser ofta problemet snabbt.
• Justera spalterna. Om du arbetar med flerspalig layout kan du bredda eller göra spalterna smalare.

Det snabbaste knepet är att aktivera automatisk kontroll. I de flesta designprogram hittar du det under inställningar för typografi eller textflöde. Programmet gör då jobbet åt dig de förhindrar automatiskt att ensamrader uppstår.

Låt säga att du designar en webbsida. Du märker att en rubrik hamnar ensam överst på nästa avsnitt. Du öppnar inställningarna för widows och orphans, sätter på det, och klart. Problemet löst på två sekunder.

Så använder du rätt terminologi

I ett möte med kollegor eller klient kan du nu säga "Vi behöver fixa ensamraden" istället för något som låter konstigt. Det visar att du vet vad du pratar om. Du låter professionell och uppdaterad. Det spelar roll, tro det eller ej.

Typografi är detaljer. Det är skillnaden mellan en design som ser slapp ut och en som ser väl gjord ut. När du tänker på ensamrader börjar du se dem överallt i böcker, på webbsidor, i presentationer. Många designers bryr sig inte. Du gör det och det märks.

Nästa gång du startar ett designprojekt, aktivera ensamradskontroll från början. Spara dig själv från stressfull felsökning senare. Din slutprodukt kommer att se professionellare ut, och läsaren kommer att kunna fokusera på innehållet istället för att undra varför en rad sitter helt ensam.